Behind her smile is a story you would never understand.
Vart tar man vägen när man inte har någonstans att gå?
Vem lutar man sig mot när ingen har tid för en?
Vem finns här för mig?
Jag har preis kommit hem och mår piss. De senaste 28 timmarna har varit underbara, men de är bakom mig nu.
Jag har öppnat mig , gjort mig sårbar. Lagt ut mitt hjärta för att riskera att få det krossat , ännu en gång. Krossas det nu bygger jag en mur runt mig själv. Jag kommer bli kall , för man tappar tro på "kärlek" när den bara krossat en. Fysisk och psykiskt. Jag vet väl egentligen innerst inne att jag inte borde gjort vad jag gjort. Jag borde skydda mitt hjärta som riddaren skyddar sin prinsessa men den tanken försvann.
Min magkänsla säger mig att det aldrig kommer bli
men ändå sitter jag och hoppas på det som en galning ?
Det skall självklart inte bli just nu men i framtiden kanske?
Jag vill ha någon här nu, som jag kan slappna av med och bara gråta ut hos. För vad vet jag inte, jag känner bara att jag måste få gråta. Någon som kan trösta mig och bara finnas här för mig liksom.
Nu ska jag hitta något gott hemma , en glass skadar inte och tycka synd om mig själv i min ensamhet.
Kommentarer
Trackback