Fyfan vad jag saknar dig. ♥

Det är helt sjukt hur tom man kan känna sig utan en människa . Man känner sig liksom inte som den samma längre , precis som en del av en liksom bara försvunnit från en och man kan inte på något sätt få tillbaka det.
 
När man förlorat någon som betyder allt för en, någon som liksom hjälpt en att forma vem man är . Som har hjälpt en att bli den man är idag, som hjälpt en genom allting . Alltid funnits där och varit ens klippa när man behövt råd eller hjälp alltid varit där och aldrig dömt en . Vad man än gjort alltid lett mot en, alltid förlåtit mig för det jag gjort.
 
Jag önskar du fanns här nu och kunde se mig , jag vill att du ska se när jag tar studenten , går ut högskolan , gifter mig , skaffar barn , jag vill att du ska va på min begravning. Ja jag vill helt enkelt inte leva utan dig för jag gör det nu och det är så jävla jobbigt. Du har det antagligen mycket bättre nu än du hade den sista tiden med oss men för oss som är kvar här på jorden har allting blivit så mycket svårare, man kan inte längre komma till dig och be om råd.
 
Jag önskar jag kunde få träffa dig en sista gång , få gråta ut i din famn , berätta hur mycket jag älskar och saknar dig och hur jävla gärna jag vill ha dig tillbaka men du kommer föralltid finnas i mitt hjärta och en dag ska vi ses igen. 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0