Tänk om man levde som Carrie i Sex and the City.

Jämt har hon en snygg hunk vars arm vilar på hennes axlar. Skriva sex/kärlek/förhållande och leva på det. Hennes garderob , proppfull! Jag hade lätt kunnat göra det. Jag har inga problem med att dela med mig av egna upplevelser och mitt liv. Hon har ett bra liv , förutom hela situationen med Big. Vars namn jag hela tiden misstolkar , antar att där är ett gömt meddelande. Som jag hela tiden uppfattar. 

Jag hade nog velat leva som hon, mitt i New York. I motsatsen. Byta ut mina trädtoppar mot skyskrapor, myggor mot bumble bees. Var där det händer. Uppleva staden som aldrig sover, leva drömmen! 

En gång i mitt liv ska jag åka dit , här och med lovar jag , Stephanie Beckvid att jag skall resa till New York.

 

Men nu ska jag va ärlig , enda anledningen just nu till att jag bloggar är. Jag får panik när jag ser att han är inloggad, jag är så nära varje gång på att bara skriva vad jag känner, bara rakt ut. Utan ett hej eller ens en varning för : HÄR KOMMER STEPHANIE!

Jag har svårt för att hålla saker inne , eller ja beror väl på situationen. Men denna person är en sån jag kan prata om allt med. Så det liksom , bara glider ur mig. Alltin resulterar i att jag slutar upp här , utan en ide om vad jag ska skriva här , utan vad jag vill skriva till honom.

 

 

 

 

Jag låter som en dålig roman...