Jag har haft fullt upp. Med allt och inget. Jag har lyssnat på Johan Palm, badat i solsken , sovit bort dagar, åkt bil i fem timmar och bäst av allt varit på äventyr i Djursnäs. Att veta var Djursnäs ligger är de bara dem som varit där som vet. Det är mitt ute i skogen utanför Västervik , precis vid havet. Där var jag med tre pinglor och firade midsommar, det var kul och behövligt. Sista natten tog jag och Isabelle tummen ur röven och nattbadade, härligt. Vi tog en massa bilder och när jag gått igenom alla kommer de upp här!

 

 

Men... Ända sen lovet började och ja långt innan det. Där har funnits en person som jag inte kan sluta tänka på. Denna person har på något vänster försvunnit ur mitt liv. Hittat en att dela livet med för stunden , hittat ett sätt att va lycklig. Kvar står jag , olycklig.

Jag tänker på det om och om igen, vad jag ska säga. Vilka ord som ger mig honom tillbaka. Kanske inte som en kärlek utan en vän. Egentligen hade väl vad som helst passat mig , bara han kom tillbaka.

Han har funnits i mitt liv sen jag började sexan , det är snart 6 år . Han har funnits där , försvunnit men kommit tillbaka. Denna gången känns det som att han inte kommer tillbaka och det krossar mig.

Han är en av väldigt få som vet nästan allt om mig. 

Vi har haft våra mer hjärtliga stunder då  jag hoppats på att han skall förstå , mina känslor. Ibland har det varit nära men nu är allt så långt bort.

Ibland när min telefon piper till önskar jag så innerligt att det ska vara han. Men vad gör man när man vill höra av sig men inte har mod nog att göra det? 

Jag hoppas väl på att han skall göra det. Men ska jag följa min magkänsla kommer det aldrig hända.

Jag funderar på att ta första steget när han inte är tsm med någon, för att inte riskera att förstöra något mellan dem. Men när fan kan det bli. Jag är så nere just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vet vad jag vill och vad jag inte vill.

Jag vill ha tillbaka honom i mitt liv , jag vill inte förstöra mellan dom.